Normer

De förtryckande regler som definieras i kulturen och upprätthåller civilisationen.

Normer är informella regler, som inte är baserade på rationella resonemang. De är omotiverade och uprätthålls av skräcken för att avika, bli utfryst. De uprätthålls även av informellt våld (hatbrott). Endast delvis upprätthålls de av civilisationens våldsapparat, men civilisationen omyndigförklarar, förmyndigar och osynliggör ofta normbrytare (tex sexarbetare i dag som det fattas beslut om utan att de någonsin lyssnas på). Olika grupper inom civilisationen har delvis olika normer men det finns ändå normer som spänner över hela civilisationen.

Ju lägre ställning en individ har i civilisationens hierarki, desto hårdare är de reglerade av normerna. De som har en hög position i hierarkin har oftast råd att bryta mot normerna mer än den som är beroende av andra för att överleva.

Normsystemet som sådant, är en nödvändighet för att upprätthålla en civilisation. En del normer är dock föråldrade och fyller ingen direkt funktion.

Kulturen är konservativ och upprätthåller gamla normer, normerna har även en förmåga att underhålla sig själv då de definierar ett utanförskap om man bryter mot dem, vilket är hot och straff nog att tvinga många att följa dem.

Motnormer

I subkulturer uppstår motnormer, som säger att det är OK, ja till och med bra, att bryta mot vissa kulturnormer. Dessa är viktiga för att motverka och bryta ner kulturnormerna

Kulturnormerna sätter stor press på individerna och ska de ha en chans till fritt val krävs det motnormer som väger upp i den andra vågskålen. Motnormerna är viktiga på följande vis:

• De säger att det är OK att bryta mot en given norm vilket gör det lättare för folk att göra det med bibehållen självrespekt.
• De säger att det är bra att bryta mot normerna, vilket det också är, genom att bryta mot normerna och vara stolt över det så försvagas normerna. Det är skräcken för att bli en utdefinierad avvikare som är normernas drivkraft. Finns det andra avvikare är det mindre 'farligt'.

Kontranorm

Som en konsekvens därav skulle man kunna hävda att det är dåligt att följa en kulturnorm, eftersom man upprätthåller och stärker den. Det ligger en hel del i det resonemanget men det blir ändå fel.

Om motnormerna börjar fastslå vad folk inte får vara så blir de i sig själv normer, de blir kontranormer istället för motnormer. Definierar regler för en konkurrerande kultur istället för utrymme för en subkultur.

Absurt nog riskerar en kontranorm dessutom att integreras i kulturnormen. Varje civilisation har utrymme för dubbelmoral. De härskande behöver inte underkasta sig samma normer som undersåtarna.

Ett klassiskt exempel är hora/madonna myten. Fina kvinnor måste underkasta sig madonnanormen. De som faller utanför stigmatiseras och får underkasta sig hornormen. Hornormen i kontranormstappning kan integreras i kulturnormen så länge horan är stigmatiserad.

Hornormen som motnorm däremot, som inte tvingar horan till något och som skänker henne respekt och upprättelse är ett direkt hot mot madonnanormen.

I kamp mot civilisationens aktiva normer kan det dock vara rättfärdigat med en kontranorm. Som exempel kan tas normen mot strejkbrytare som inte accepterar att folk underkastar sig kapitalismens slavnorm. En sådan norm bör dock begränsas så mycket som möjligt, då den, som alla andra kontranormer, utan tvekan är en riskfaktor.

Strejkbryterinormen är ett gott exempel på en acceptabelt begränsad kontranorm då den bara gäller om man bryter en gemensam överenskommelse om avgränsat motstånd. Den gäller inte konstant hela tiden och oftast inte heller överallt, samtidigt.

Normlöshet

Målet är normlöshet, ett tillstånd där var och en helt fritt kan välja själv. Det finns en föreställning om att normlöshet skulle vara det samma som godtyckliga övergrepp och tvång. Men om en del är utsatta för tvång kan ett sådant tillstånd inte beskrivas som att alla helt fritt väljer själv och är alltså inte ett normlöst tillstånd.

För ett normlöst tillstånd krävs att alla respekterar varandra. Man måste jämka varandras behov och vilja, så ingens frihet kränks mer än någon annans. Exakt hur detta ser ut är ingen självklarhet, det är något som var och en måste relatera till efter eget omdöme. Men det är en ömsesidig respekt baserad på ett gemensamt rationellt resonemang, och dörför ingen norm!

Några viktiga kulturnormer

Samtliga dessa normer finns i en uppsjö varianter inom kulturen och konkurrerande kontrakulturer. Vissa grundläggande drag går dock igen och förtjänar att påvisas.

• Klass- och auktoritetsnormer: De normer som säger att den orättvisa fördelningen av makt och ekonomiska resurser är rättfärdig - Det är ägarnas fabrik och arbetarna ska sälja sitt arbete på deras villkor, ledare har rätt att bestämma, man ska inte göra motstånd mot polisen, var glad att du har jobb, de utslagna får skylla sig själv e t c. Dessa normer är basen för kapitalismens makt och har alltså stark materiell förankring. De gäller både individer, regioner och andra liknande grupperingar.
• Etnonormer: Normer som hävdar att folk är olika mycket värda eller ska vara och bete sig på ett visst vis på grund av sin etnisk härkomst. De har en del materiellt stöd i västimperialismen och dess konsekvenser med flyktingströmmar, exploatering och framtvingande av social misär i 'utvecklingsländer' e t c. Även om ingen utanför fascistiska, konservativa och religiöst fundamentalistiska rörelser stödjer dem öppet så ger dessa normer stark avtryck i etablissemangets beslut. Dessa normer utgår ofta, biologiskt felaktigt, från begreppet ras.
• Sexnormer: De normer som reglerar vår sexualitet och samlevnad. De härrör sig från vår religiöst fundamentalistiska kulturhistoria. För religiösa fundamentalistiska kultur är dessa normer centrala i maktsystemet. Även om de till viss del även tjänar kapitalismen så har dessa normer inte så stark materiell förankring idag.
• Genusnormer: De normer som reglerar våra genusroller (könsroller - genus är kön som social konstruktion), ofta hävdar de att mannen är överordnad kvinnan (patriarkala normer). Huvudsakligen har de sitt ursprung i feodalkulturen och religiös fundamentalism. De har på många ställen fallit som etablerat maktsystem men rester lever kvar kulturellt. Huvudsakligen indirekt via slav- och sexnormerna.

Författare: LaH     Korrektur: sabina